1 barn med feber och snornäsa.

1 barn med falskkrupp som kräks varje gång han hostar.

1 bebis som bara vill snutta.

1 mamma med mjölkstockning.

1 leksugen hund.

 

Så har min vecka sett ut. Galet är nog ordet jag letar efter!

 

Idag känner jag mig pigg och kry igen men bröstet ömmar fortfarade. Jag har fått känna på att jag lever kan man säga. Idag har jag inte ens haft 30 min för mig själv. Flora vill vara i famnen hela tiden och jag tänker inte låta henne ligga och skrika. Jag hamnar verkligen i ofas med sömnen då jag väljer att sitta uppe en timme efter att hon nu somnat bara för att få vara ensam. Det kanske låter knäppt men jag är i stort behov av att bara få vara.

 

Jag njuter till fullo av att kunna sitta på toa ifred och spekulera om pepparkakor och julklappar. Min rygg älskar att jag kan gå på golvet och bara känna min tyngd. Framförallt älskar min vänsterarm att kunna flaxa fritt utan att hålla i en bebis. Så ser ni någon i ett stort nytt fönster som tassar omkring i sin ensamhet med byxorna i knävecket, har ett fånigt leende på läpparna och en lycklig flaxande vänsterarm så är det jag.