Jag sitter här och tittar på en nybäddad spjälsäng. Sängmobilen har inte kommit upp än men den är nästintill komplett. Elliot låg i den som bebis, Melker låg där och nu snart ett nytt liv.

Men vart tog tiden vägen? Elliot är 8 och Melker 6. Jag tycker precis att jag kissat på Stickan och fått ett plus. Det är galet! Skulle jag ha njutit mer av den här graviditeten, skulle jag kunna ha gjort någonting annorlunda/bättre? Jag vet inte..

Det jag vet är att jag inom kort kommer att ha ett nytt liv på mitt bröst. En ny individ som kommer att växa upp. Paniken slår mig när jag verkligen förstår hur fort allting går. Njut!