Igår mitt på dagen så hände nåt som gjorde mig oerhört orolig och ledsen. Jag var på väg till husvagnen och skulle äta lunch och plötsligt, mitt i depån så kliver jag på en sten (?) och ramlar. Jag landade olyckligtvis på vänster sida av magen, slog i ena handen och knät.

Jag låg på grusplanen i några minuter. Jag kom inte upp själv då magen krampade, mina foglossningar är hemska samt att jag hade gjort mig illa i både hand och på knät. Runt mig fanns det folk i stort sett var jag än kollade, det var ju mitt i "enduro SM depån"... I en bil bara någon meter ifrån mig satt det tre killar/män. INGEN ansträngde sig ens att fråga hur jag mådde och än mindre att hjälpa mig upp men jag såg att de såg!

Som tur är kommer Elliot cyklandes och springer fram till mig och hjälper mig upp. Jag var mörbultad men kände fosterrörelser snabbt efter fallet vilket dämpade den värsta oron.

Jag är oerhört förvånad över folks (icke) agerande! Jag skäms över Er som inte ens kan lägga några minuter av sin tid att hjälpa en ledsen, chockad gravid kvinna som ramlat. Verkligen - skäms på Er!