Det där som jag skrev tidigare med att "jag förbjuder mig inte från att äta någonting" - skit i det!

Jag kan inte äta socker, jag åker dit på en gång. Vi serverar ju inte öl till en som varit nykter alkoholist i några månader.

 

Det höll ett tag men sen åkte jag dit igen. Vid påsken gick allt utför kan man säga. Jag åt godis som aldrig förr, jag tryckte i mig allt jag kunde komma åt och köpte sötsaker i stort sett varje dag. (Vem fan uppfann Polly? De borde skämmas!) Jag har ett sjukt beteende, nästan som en omvänd bulimi. Jag äter och äter och äter. Mår illa men kräks inte. Får ångest över vad jag ätit, mår dåligt och känner skuld. Det går några timmar och sen trycker jag i mig mer eftersom jag redan "sabbat" den dagen.

 

I söndags bestämde jag mig igen, nu får det vara nog! Har jag lyckas gå ner så mycket i vikt och minskat x antal cm + att jag mår otroligt bra utan socker, v a r f ö r i hela friden ska jag då förstöra det genom att äta någonting som bara är skit?

 

Hur gör man då? Hur blir man kvitt ett sockersug?

 

Det finns bara ett tips som jag kan ge. Klipp bandet helt. Nolltolerans mot socker! Är du så pass beroende fungerar det inte att "unna" sig godis ibland. Jag vet inte när jag kan börja äta godis igen och inte åka dit som jag gör. Kanske någon gång men absolut inte just nu. I framtiden vill jag ju kunna äta mina polly på lördagar och hålla det så.

 

Nu är ju jag ganska radikal i mitt tänkande då jag inte äter frukt eller sötar bakverk med stevia eller liknande. Jag äter ingenting som ens smakar sött för jag trillar dit. Det triggar igång mitt beroende på en microsekund. Till och med när jag ger Flora gröt med fruktpuré vill jag äta upp det själv. 

 

Det går inte att bli kvitt suget om du inte är 100% säker på att det är det här du vill. Jag ser socker som ett missbruk, precis som alkohol, nikotin och droger.