Jag sitter här och är lite småpirrig inför morgondagen. I förra veckan fick jag nämligen ett spännande samtal från Uppsala nya tidning. De undrade om jag ville vara med i ett repotage som handlar om familjer med fler barn av samma kön som önskar sig (i vårat fall) en dotter.

 

Ni som föjt min gamla blogg vet hur jag på ett sätt brinner för "ämnet". Det är en sån otroligt tabubelagd känsla som många har men inte vågar prata om. Självklart vill man i allra första hand att barnet ska vara friskt och ha 10 fingrar och tår men.. 

 

Jag tycker det säger sig självt att när man har tre pojkar sedan tidigare så vore en dotter en högvinst. I vårat fall var lyckan enorm då Flora föddes, det finns inte ord som kan beskriva. Jag har känt sån tomhet och sorg över att inte kunna föra över mina kvinnliga sidor till någon, få fläta hår, köpa fina klänningar osv. Jag tror inte jag behöver skriva att jag älskar mina söner mer än allt men jag gör det ändå, det finns alltid någon som kan störa sig.

 

Därför valde jag självklart att ställa upp! 

 

Men som sagt, det är lite pirrigt. Jag tackade ja i tron om en telefonintervju men i morgon kommer ett stycke reporter och en fotograf. Jösses.

 

När repotaget kommer med i UNT vet jag inte, fortsättning följer..

 

Nej jag har inte försvunnit eller slutat blogga, vi har haft sportlov. Sportlov innebär noll tid att sitta framför datorn och massor av tid att spela UNO. Typ 150 gånger om dagen. Sportlov innebär oxå tjat om dataspel och en mamma som hotar med fyrkantiga ögon samt att rumpan faktiskt kan växa fast i soffan.

 

Nu är vi tillbaka i vardagen igen och som jag längtat. Visst är det underbart att ha barnen hemma 24-7 MEN det är precis lika underbart när skolan börjar igen.

 

Jag sticker inte under stolen med att jag är slut.

Sopslut.

 

Energiförrådet är tömt och jag orkar inte ens dammsuga. Dammråttorna dansar schottis i alla rum men vad gör det? Jag är lycklig ändå!

 

 

 

 

 

..du är mamma när du står i duschen och sjunger scooby dooby doo where are you samtidigt som du riktar duschstrålen i munnen bara för att göra barnet ditt gladare så du åtminstone hinner raka ena benet.

 

På fredag kommer 2 män hit från någon instans på polisen. De ska förklara för mig varför jag drabbats av den här reaktionen som gör att jag inte kan sova och har blivit paranoid. 

 

De ska dessutom göra en riskanalys på huset. 

 

Jag kan inte sova på nätterna. Ligger vaken, springer och kollar fönstrena, lyssnar efter ljud, vaknar av mardrömmar osv. Jag känner att mitt huvud kanske överreagerar men tänker lyssna på kroppen den här gången. Varför inte ta hjälp när det finns?

 

Det finns ingentign som tyder på att de kommer tillbaka. Det finns inte heller någonting som tyder på att de inte kommer igen. Förstår ni mitt tänk? 3 män från Litauen... Att det kan sabba så mycket. Nej vi blev inte av med någonting och nej, inegn blev skadad. Ändå sitter det en äcklig känsla kvar.

 

Polischefen ringde mig, han sa att "om" det händer igen så ska vi ha is i magen och ringa dem direkt och stanna inne. Jag vet inte om jag klarar det? Skulle Ni ha gjort det? Vetskapen att någon är inne i mitt hus gör att magen vänder sig. Det är faktiskt bara en dörr som skiljer källaren från garaget.

 

Blä.

Något som jag konstant drabbas av sen jag blev mamma är dåligt samvete. Alla ni som känner igen er räck upp en hand.

 

Jag känner att jag ibland inte räcker till - dåligt samvete.

Att jag ger dem halvfabrikat ibland - dåligt samvete.

Vissa dagar inte orkar lyssna på deras trumshow med matlådor och kinapinnar - dåligt samvete.

Att jag inte leker mer med dem - dåligt samvete

Vill åka iväg U T A N barnen ibland - dåligt samvete

 

osv.

 

Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som när jag blev mamma. Fast jag alltid finns här för dem alla..

 

Min mamma säger att det är omodernt med dåligt samvete så jag får nog lyssna på henne, annars går jag sönder.

 

 

Dessa tekakor är ljuvligt goda, faktiskt de godaste jag ätit!

 

# 1 paket jäst alt. 1 påse torrjäst

# 2,5 dl havregryn

# 5 dl mjölk

# 100 g margarin

# 0,5 dl sirap

# 0,5 tsk salt

# 5 dl vetemjöl

# 5 dl rågsikt

(det går att ta 10 dl vetemjöl men de blir saftigare med rågsikt!)

 

1. Häll mjölken över grynen och låt stå en stund. (Ca 10 min)

2. Smält margarinet

3. Tillsätt sirapen och smöret i grynblandningen - värm till 37C (45C på torrjäst)

4. Häll över vätskan på jästen, blanda och tillsätt salt och mjöl.

5. Blanda samman till en deg. Låt jäsa i 30 min

6. Knåda degen smidig och forma till små bollar (jag får ca 15 st)

7. Platta ut dessa, nagga med gaffel och låt jäsa i ca 20 min

8. Grädda mitt i ugnen ca 10-15 min på 225C

 

Smaklig fikastund! 

 

..du är mamma när du blir väckt 06:30 och den första tanken som slår dig är att du ska upp på en gång för att:

 

BAKA TEKAKOR!

 

För barnen älskar dessa och då äter de en stadig frukost..

 

Då orkar de prestera bra på träningen..

 

Och så har vi fika tills mamma kommer över..

 

Och så kan han som inte får nämnas ta med det i matsäck..

 

Dessutom är de nyttiga för barnen och gör gott för deras magar..

 

Ett extra plus är att vi då har mumsigt kvällsfika..

 

Vi får inte glömma - jag sparar pengar genom att baka själv! 

 

Är det det som kallas för kedjereaktion?

 

 

Jag ligger i sängen och tänker på allt som hänt. Det är många tankar som snurrar runt. Jag känner mig lycklig och tacksam men ändå arg, förtvivlad, rädd, bitter och så maktlös. 3 tjuvbesök bara under vintern..

 

Idag åkte vi in till stan för att köpa nya skidor till pojkarna inför det kommande skolskidveckan. Jag vet inte hur många affärer vi var in på men tillslut hittade vi de billigaste på Stadium. Kalaset slutade på 3700:- för tre par skidor. Det är pengar som vi egentligen skulle ha till något annat. Vi hade ju skidor men sen kom tjuvarna och stal dessa. Det var andra gången de var här.

 

Lågt stående varelser!

 

Nu i måndags hade vi ju dem! Vi kom på dem in action, de flydde fortare än kvickt men äntligen hade vi dem. De blev tillfångatagna och både handskar och verktyg hittades i bilen.

 

Idag ringde Polisen och berättade att de släppt en av tre misstänkta gärningsmän i brist på bevis. De andra två sitter fortfarande häktade då deras identitet är okänd. Det kändes som ett hån! När vi åkte mot Uppsala såg vi flyktbilen mellan Skyttorp och Uppsala. När vi åkte hem var den borta.

 

Kommer dom att komma tillbaka?

Vad tar dom sig till nästa gång?

Likt en medelåldersman kryper mitt hårfäste längre och längre upp. Det är alltid samma visa när jag ammar. Jag ser inte klok ut och kan inte ha håret uppsatt längre då det känns som att luggen börjar på halva huvudet. Tänk vad vi kvinnor måste utstå.

 

1. Vi blir hormonkossor

2. Vi blir feta

3. Kroppen blir degig och randig

4. Vi blir flodkosgraciösa

5. Muffelsnippan sprängs

6. Vi luktar surmjölk

7.Vi tappar håret

8. Bröstvårtorna förvandlas till blödande sår

 

Snart kommer jag se ut som den kvinnliga versionen av Roger Pontare..

 

huuuuhh....

 

/Bittervikarna

 

 

Varje gång jag säger: jag ska inte äta godis slutar det alltid med att jag äter ännu mera socker. Det ligger någon slags förbannelse över dessa ord!

 

Jag erkänner - jag är verkligen en sockerjunkie. Jag äter nåt sött varje dag! Har jag inte godis hemma bakar jag, kan jag inte baka äter jag banan, finns det inte banan äter jag russin, jag har inte ett skit hemma pressar jag ut extra mycket honung i mitt te.

 

Jag anser att jag förtjänar att äta godis när jag är ledsen/arg/ensam, som en liten tröst. Det som händer är att jag trycker i mig karameller, börjar må illa, får lite ångest över vad jag har gjort, bannar mig själv och tänker sen: meh va fan - har jag ätit en massa godis kan jag ta några till. Jag börjar med det godisfria i morgon.

 

Hur i helskotta ska jag bli av med mitt sockerberoende? Jag har ju gått ner alla gravkilon + några till, jag vill inte gå upp i vikt! När jag går upp i vikt samlas nämligen allt precis under naveln. Jag behöver hjälp! Kom med tips, hur har ni gjort? Jag nåste komma ifrån mitt HCHF (high carb high fat) beroende. HJÄLP!

 

Klockan ringer tidigt.

Upp och väcka barnen.

Det finns inte gott om tid, allt måste gå smidigt.

Barnen vill inte gå upp.

Tjat tjat tjat!

De kliver upp och sätter sig i soffan.

NEJ! stäng av!

De måste klä på sig.

Tjat tjat tjat!

Gå och gör ordning frukost.

Sätt er.

ÄT!

Sluta bråka.

ÄT!

Sluta bråka då.

Tyst och ÄÄÄT!

Ta undan frukosten.

Packa väskan och lägg i frukt.

Gå och borsta tänderna.

Sluta bråka.

Kleta inte tandkräm i håret på varandra.

Sluta bråka.

Tjat tjat tjat.

 

Den här morgonen fick en liten annorlunda vändning.

Mellan ta undan frukost och packa väskan händer följande:

 

Pang.

skrik.

Tårar.

 

Melker skulle ställa in yoghurten i kylen (vi har de förpackningarna högst upp), han slinter med handen och yoghurten välter över hela hans huvud och fortsätter att rinna på kläder, golv..ja ni förstår.

 

Det är precis vad som behövs en redan stressad morgon.

 

3:e gånge gillt sägs det, men inte lyckades de den här gången heller!

 

Första gången de var här skrämde Elias iväg dem tack vare en mardröm. Han gick upp och la sig i soffan. När han tände lampan i vardagsrummet såg han 4 män stå utanför på gatan men de avlägsnade sig snabbt. Den natten blev 3 motorcyklar stulna på orten. 

 

Den andra gången hade vi påhälsning, den 7/12 stal de alla killarnas uteleksaker (läs om det här och här!). Den här gången var det tack vare mig och han som inte får nämnas snabba agerande som gjorde att de nu sitter inspärrade. Jag låg och ammade Flora när jag hörde ett ljud. Ibörjan trodde jag att det var vinden men efter 2 dova dunkanden till så gick min puls i taket. Jag sa åt han som inte får nämnas att någon var i garaget.

 

Han har gjort illa sig förra veckan och haltar illa men han for upp och "sprang" ut i kallingar och med snöskyffeln i högsta hugg. Mycket riktigt, 3 män avlägsnade sig snabbt från garaget och Olle for in och ringde 112. Hade han varit hel hade dessa människor fått springa tills de stupade...

 

Polisen som åkte från Uppsala ringde och berättade att de stoppat en blå Mercedes med skåp. I bilen fanns det handskar och verktyg. De var fast! Polisen skickade hit en hundförare med spårhund och försökte spåra vilket håll de kommit ifrån, tyvärr gav det ingenting. På morgonen efter kom tekniker hit och gjorde avgjutningar på fönstret de försökt att bryta upp.

 

Det läskiga med det här är att det är så utstuderat. De vet att han som inte får nämnas har det han har i garaget. De vet var vi bor och är inställda på en sak. Åklagaren ville släppa dessa män i "brist på bevis". Vi har inte sett deras ansikten eller bilen. Det är så jävla sjukt! Polisen ringde igår kväll och berättade att dessa skithuvuden nu sitter häktade. Tillvägagångssättet är det samma som sist de stal motorcyklar.

 

3 gånger har de alltså varit här bara den här vintern. Tror ni jag känner mig trygg i mitt hem? Tror ni jag sovet gott om nätterna? Ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt rädd! Rädd över att det kommer gå steget längre nästa gång...