Jag har skrivit om det förr och tänker göra det igen. Tiden går för fort! Jag hinner ingenting (och allt).

 

Ett påstående jag hört är: "Det måste vara så mysigt att vara mammaledig och bara vara. Du har väl massor av tid över."

 

Ja, det är otroligt mysigt att vara mammaledig MEN även otroligt oerhört krävande. Flora har visat sig vara en riktig mammgroda och skriker i stort sett så fort hon inte får sitta i min famn. Hon äter på mig, sliter i mig, nyper mig, är med mig så gott som jämt. Jag sitter på skithuset med henne i famnen. (stackars barn) Hon är otroligt missnöjd över att ligga i babysittern eller på golvet. Mammas famn är den bästa. Punkt.

 

Hon sover bara vid bröstet och i vagnen under promenader men så fort jag lägger ner henne så sover hon i ca 10-15 min innan hon vaknar. Jag har aldrig varit med om ett barn som kräver så lite sömn! Jag är så förbannat envis oxå och vill inte ge henne flaska eller gröt/mat förrän efter 6 månader. Bröstmjölk är det bästa i längden och jag har mjölk.

 

Som ni förstår är det krävande. Eller det är nog bara förnamnet.

Det är inte enkelt att dammsuga, laga mat, hänga tvätt osv. med en bebis i famnen.

 

Det farliga i det här är att man lätt tappar bort sig själv. Jag har inte varit hemifrån och bara varit Lina på över 5 månader. Jag vet att det är en kort period i livet men det tär på mig, jag kan inte säga annat.