Likheten är slående!
Publicerat: 2013-04-27 Kl: 12:00:01 | I kategori: Barnen | 0 kommentarerFloras hår lever verkligen sitt eget liv vill jag påstå. Varenda gång hon är nybadad står det rakt upp. Det går inte att sätta upp i tofs än då hon inte har så mycket lugg men det är på G.
Kampen mot sockret!
Publicerat: 2013-04-26 Kl: 10:49:27 | I kategori: Sockerknarkaren | 1 kommentarerDet där som jag skrev tidigare med att "jag förbjuder mig inte från att äta någonting" - skit i det!
Jag kan inte äta socker, jag åker dit på en gång. Vi serverar ju inte öl till en som varit nykter alkoholist i några månader.
Det höll ett tag men sen åkte jag dit igen. Vid påsken gick allt utför kan man säga. Jag åt godis som aldrig förr, jag tryckte i mig allt jag kunde komma åt och köpte sötsaker i stort sett varje dag. (Vem fan uppfann Polly? De borde skämmas!) Jag har ett sjukt beteende, nästan som en omvänd bulimi. Jag äter och äter och äter. Mår illa men kräks inte. Får ångest över vad jag ätit, mår dåligt och känner skuld. Det går några timmar och sen trycker jag i mig mer eftersom jag redan "sabbat" den dagen.
I söndags bestämde jag mig igen, nu får det vara nog! Har jag lyckas gå ner så mycket i vikt och minskat x antal cm + att jag mår otroligt bra utan socker, v a r f ö r i hela friden ska jag då förstöra det genom att äta någonting som bara är skit?
Hur gör man då? Hur blir man kvitt ett sockersug?
Det finns bara ett tips som jag kan ge. Klipp bandet helt. Nolltolerans mot socker! Är du så pass beroende fungerar det inte att "unna" sig godis ibland. Jag vet inte när jag kan börja äta godis igen och inte åka dit som jag gör. Kanske någon gång men absolut inte just nu. I framtiden vill jag ju kunna äta mina polly på lördagar och hålla det så.
Nu är ju jag ganska radikal i mitt tänkande då jag inte äter frukt eller sötar bakverk med stevia eller liknande. Jag äter ingenting som ens smakar sött för jag trillar dit. Det triggar igång mitt beroende på en microsekund. Till och med när jag ger Flora gröt med fruktpuré vill jag äta upp det själv.
Det går inte att bli kvitt suget om du inte är 100% säker på att det är det här du vill. Jag ser socker som ett missbruk, precis som alkohol, nikotin och droger.
Jag säger inte att det är lätt men det går!
Välkommen träningsvärk!
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 22:47:46 | I kategori: Sockerknarkaren | 0 kommentarerMest troligt kommer jag få rulla ur sängen i morgon. Den här fröken har nämligen börjat spela innebandy idag! Det som jag aldrig trodde skulle hända har nu hänt! Jag och lagsport, det ni.
Jag är otroligt stolt över mig själv måste jag säga. Jag har tagit tag i mig själv både gällande mat och träning/promenader. Det är nu det gäller. I år tänker jag inte låta bli att bada som jag gjort de senaste 6 åren. Sensommaren 2010 vägde jag 73 kg (icke-gravid), nu är jag nere på 57...
Jag fick en sådan komplimang idag att jag trodde jag skulle spricka. Först frågar en tjej hur gammal jag var och jag svarade (faktiskt!) ärligt. Hon trodde jag var yngre.. Sen när jag sa att jag hade fyra barn varav en var född i okt utbrister hon: det kan man inte tro med tanke på den kroppen du har. Jag dog av glädje!
Fortfarande är inte utseendet allt men jag är glad och framförallt stolt. En soffpotatis kan faktiskt ändra sig!
Så ser det ut nu.
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 12:36:36 | I kategori: Thudor | 1 kommentarerSom ni vet blev Thudor opererad för patellaluxation för dryga månaden. I fredags var vi på återbesök och det gick över förväntan! Benet hade läkt fint så vi får nu utöka till 10-15 minuters promenader. Han måste fortfarande sitta i bur då han absolut inte får hoppa.
Tyvärr hade ett stift börjat vandra så ev. kommer vi vara tvungna att operera ur det. Vi ska tillbaka om 1 mån, då skulle de ta ställning till det.
Det blev en dyr historia men med ett lyckligt slut! Thudor kommer att kunna leva ett fullt normalt liv och vi kommer ha kvar vår älskade tokhund!
Skrikapan
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 12:30:33 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerNär pojkarna var små har det varit nöjda små barn. De har sovit i timmar på dagarna och inte heller varit särskilt "ljudliga" av sig. Den här gången är det lite annorlunda.
Den lilla tösen Flora är snäppet mer missnöjd.
Typ skitmycket mer.
Hon är missnöjd över en hel del om dagarna. Hon vill inte ligga på golvet många minuter om dagen och är nöjd när hon får stå i mitt knä/sitta på min höft. Det begränsar mig en del. Hon har ett helt underbart humör och vet precis vad hon vill (på gott och ont).
Vem har sagt att livet som 4 barnsmamma ska vara lätt? Inte jag i alla fall.
Med en prepubertal 12 åring smälls det i dörrar rätt ofta.
9 åringen är lugnast för tillfället.
7 åringen retas hela tiden med sina bröder och har konstant knäck i lurarna.
6 månaders bebisen är missnöjd och vill bara vara med sin mamma.
Mindre har gjort mig galen.
Men jag älskar det! Jag älskar att vara mamma, att ha mycket att göra, fart och fläkt!
Ikväll ska jag för första gången åka iväg på någonting helt själv. Jag ska spela "tant-bandy" i en timme. Det ska bli så otroligt roligt att bara få vara jag en stund. Troligtvis kommer jag vara död och ledbruten i morgon men det är det värt. Wish me luck! ;)
Kan man se på någon vad den gillar?
Publicerat: 2013-04-10 Kl: 10:07:25 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerTycker ni att man kan se på någon vad den personen har för intressen?
Folk blir ofta mycket förvånade när jag säger att jag älskar att virka, fiska och plocka svamp. Varför? Är det för att jag är blåögd? Tycker om att sminka mig? Kan inte fiskeLinor ha strumpbyxor?
Frågan är väl då - vad ser jag ut att ha för intressen?
Inte på topp.
Publicerat: 2013-04-07 Kl: 12:13:00 | I kategori: Depression | 1 kommentarerAnledningen till mitt ickebloggande har varit mitt eget välmående. Jag har jättesvårt att acceptera att jag inte ligger på topp med duracellkaninsenergi.
När jag inte mår bra och inte känner mig i form blir jag livrädd. Jag blir så otroligt skraj att jag ska ramla ner i hålet igen. Det går egentligen inte att jämföra då och nu då min "ryggsäck" var otroligt tyngd då. Jag har fått hjälp av KBTn och terapeuten, bearbetat det jobbiga men det skrämmer skiten ur mig ändå. I dagsläget är min ryggsäck väldigt lätt.
När man är hemma och nybliven mamma så ska man väl vara lycklig? Är inte alla det? Livet ska vara en dans på rosor. De rosa molnen flödar och fluffar.
Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna. Mitt liv går aldrig som en jämn linje utan det går upp och ner som en bergochdalbana. När jag är på topp orkar jag allt, far och flänger, bakar, städar - energin flödar. När jag dippar sitter jag i soffan och blir bitter.
Bitter. Ordet smakar tillochmed illa i munnen.
Mammaledigheten ger mig antagligen för mycket tid till att tänka och analysera. Fan vad jag är bra på att analysera. Tyvärr är det inte till min egen förel om vi säger så. Jag går igenom vänskap, förhållandet, mitt eget beteende.. Jag är en sann dramaqueen. En liten sak kan bli så stor!
Men.
Man måste acceptera att man mår dåligt ibland. Det gör att jag uppskattar alla de andra bra dagarna extra mycket!
Jag säger nu absolut inte att jag är olycklig, långt ifrån. Jag har bara alldeles för mycket tid.
