Kampen mot sockret!

Publicerat: 2013-04-26 Kl: 10:49:27 | I kategori: Sockerknarkaren | 1 kommentarer

Det där som jag skrev tidigare med att "jag förbjuder mig inte från att äta någonting" - skit i det!
Jag kan inte äta socker, jag åker dit på en gång. Vi serverar ju inte öl till en som varit nykter alkoholist i några månader.
 
Det höll ett tag men sen åkte jag dit igen. Vid påsken gick allt utför kan man säga. Jag åt godis som aldrig förr, jag tryckte i mig allt jag kunde komma åt och köpte sötsaker i stort sett varje dag. (Vem fan uppfann Polly? De borde skämmas!) Jag har ett sjukt beteende, nästan som en omvänd bulimi. Jag äter och äter och äter. Mår illa men kräks inte. Får ångest över vad jag ätit, mår dåligt och känner skuld. Det går några timmar och sen trycker jag i mig mer eftersom jag redan "sabbat" den dagen.
 
I söndags bestämde jag mig igen, nu får det vara nog! Har jag lyckas gå ner så mycket i vikt och minskat x antal cm + att jag mår otroligt bra utan socker, v a r f ö r i hela friden ska jag då förstöra det genom att äta någonting som bara är skit?
 
Hur gör man då? Hur blir man kvitt ett sockersug?
 
Det finns bara ett tips som jag kan ge. Klipp bandet helt. Nolltolerans mot socker! Är du så pass beroende fungerar det inte att "unna" sig godis ibland. Jag vet inte när jag kan börja äta godis igen och inte åka dit som jag gör. Kanske någon gång men absolut inte just nu. I framtiden vill jag ju kunna äta mina polly på lördagar och hålla det så.
 
Nu är ju jag ganska radikal i mitt tänkande då jag inte äter frukt eller sötar bakverk med stevia eller liknande. Jag äter ingenting som ens smakar sött för jag trillar dit. Det triggar igång mitt beroende på en microsekund. Till och med när jag ger Flora gröt med fruktpuré vill jag äta upp det själv. 
 
Det går inte att bli kvitt suget om du inte är 100% säker på att det är det här du vill. Jag ser socker som ett missbruk, precis som alkohol, nikotin och droger.
 
Jag säger inte att det är lätt men det går!
 
 
 

Välkommen träningsvärk!

Publicerat: 2013-04-24 Kl: 22:47:46 | I kategori: Sockerknarkaren | 0 kommentarer

Mest troligt kommer jag få rulla ur sängen i morgon. Den här fröken har nämligen börjat spela innebandy idag! Det som jag aldrig trodde skulle hända har nu hänt! Jag och lagsport, det ni.

Jag är otroligt stolt över mig själv måste jag säga. Jag har tagit tag i mig själv både gällande mat och träning/promenader. Det är nu det gäller. I år tänker jag inte låta bli att bada som jag gjort de senaste 6 åren. Sensommaren 2010 vägde jag 73 kg (icke-gravid), nu är jag nere på 57...

Jag fick en sådan komplimang idag att jag trodde jag skulle spricka. Först frågar en tjej hur gammal jag var och jag svarade (faktiskt!) ärligt. Hon trodde jag var yngre.. Sen när jag sa att jag hade fyra barn varav en var född i okt utbrister hon: det kan man inte tro med tanke på den kroppen du har. Jag dog av glädje!

Fortfarande är inte utseendet allt men jag är glad och framförallt stolt. En soffpotatis kan faktiskt ändra sig!

Hej då L!

Publicerat: 2013-03-21 Kl: 11:37:00 | I kategori: Sockerknarkaren | 2 kommentarer

Något som jag helt missat att skriva om är min nya livsstil.
Jag har faktiskt lagt om min kost och äter low carb. Jag har valt bort vetemjöl, potatis, pasta ris och framförallt socker! Det har resulterat i mer än 5 kg viktminskning och många cm som har försvunnit (började i januari). Innan jag blev gravid vägde jag 65 kg, nu väger jag 58,5 kg. Jag har gått ner 18,9 kg sen förlossningen den 3/10 -12.
 
Jag har tidigare varit tvungen att köpa stl. L/42 i kläder då valken som hänger över snittet ställt till en del. Det har gjort att en del byxor varit stora över benen men hellre det än att fläsket ska hänga över brallan. 2010 vägde jag som mest 72,3 kg.
 
Nu har jag inte det problemet längre!!!
 
Just i detta nu sitter jag med ett par jeans i stl. S. De är något tighta men heey, dom var gratis! (tack mamma ;D) Jag kan nu helt klart säga att jag gått ner minst i storlek i kläder. Magen mår kanonbra, jag känner mig inte uppblåst eller är gasig.
 
Jag har dock valt att inte förbjuda mig från att äta något. Vill jag äta godis en lördag så gör jag det men jag får sota för det. När jag förjuder mig från något så blir det tvärtom effekten.
 
Jag känner mig skitsnygg och mår bra. Nu behöver jag "bara" komma igång med träningen för att forma kroppen, den är sladdrig. Dessutom har jag ingen rumpa kvar alls, den är platt och osynlig. Men det är ett helt nytt kapitel. Först måste jag vänja tuttigeln med att vara utan mig i mer än 10 minuter.
 
Jag är skitstolt över mig själv och framförallt har jag vunnit kampen mot sockret!
RSS 2.0