Rädsla.
Publicerat: 2013-09-23 Kl: 12:30:21 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerSom ni säkert förstått gick det här med blindtarmen bra. Den sitter där den sitter och jag hoppas att den aldrig gör sig påmind igen. Det var smärta. Tack och lov så gick inflammationen tillbaka!
Men som man brukar säga, är det inte det ena så är det det andra.
För ca 2 månader sedan så var jag hos min husläkare pga en "knöl" jag har i halsen. Jag har känt en olustkänsla när jag sväljer och ofta när jag äter måste jag svälja några extra gånger för att få ner tuggan. Läkaren kände en förstoring vid struphuvudet och tog diverse blodprover. Sköldkörteln har ju en förmåga att kunna krångla efter en förlossning pga hormoner. "Tyvärr" var alla de proverna bra så jag blev remitterad till öron/näsa/hals. I morgon kl 13 ska jag göra en svalgröntgen samt få en kamera nerkörd via näsan och ner i halsen.
Jag är skräckslagen.
Jag tycker inte om sjukhus. Doften gör mig kallsvettig och jag trivs inte alls med att vara patient. Mina tankar är ju så klart cancer. Var och varannan människa får ju cancer nu för tiden. Hemska äckliga sjukdom. Jag vet att jag har katastroftankar och det suger. Jag skrämmer upp mig själv till max.
Ett djupt andetag och ta dagen som den kommer. Hakuna matata.
Amen.
PMS-kärringens bekännelse.
Publicerat: 2013-09-22 Kl: 22:02:04 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerNå. Den här tiden i månaden är bara så fel. Ja det är inte bara tiden och månaden som är fel, allt är fan fel.
Vädret är puckat. Himlen är grå och tråkig. Regnet smattrar för högt på rutan. Skiner solen är det för varmt och klibbigt.
Gubben är dum på alla sätt. Allt han säger är fel. Hur han säger saker är fel. Han andas för högt och snarkar när han sover. Ja hela han är faktiskt rätt felaktig.
Barnen skriker mer än vanligt dessa dagar. Högre oxå. De bråkar mer och stökar 90% mer än resterande dagar på månaden. Vi måste ha misslyckats med uppfostran?
Ingen mat smakar bra. Eller jo, felet är att vi inte har något gott hemma trots välfyllda skåp. Usch, det är bara äckligt. Allt är fan äckligt!
Magen värker och är svullen. Jag ser gravid ut igen. Håret är frissigt och fult och finnar ploppar upp i ansiktet som hos en pubertal tonåring. Jag måste ha gått upp minst 5 kg på 3 timmar.
Ena stunden känner jag mig ensam och ledsen, andra exploderar jag likt en bomb av ilska. På vad kan man undra? Ja det vet jag inte. Just det. Jävla fan.
Helst av allt vill jag sitta mitt ute i skogen på en mossig sten med en kartong Polly som sällskap.
Gode Gud vad jag hatar PMS.
Drömbajsningen
Publicerat: 2013-09-09 Kl: 08:43:25 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerSedan man fick barn är det lyx att få gå på toa ifred.
När man vill göra det allra heligaste kan det låta så här:
*knack knack*
- mamma var är min bok?
- jag vet inte.
*knackeliknack*
- mamma var är min telefon?
- jag vet inte.
- OOOUUUAAAAHH!!!!! <-- Flora skriker
*knackknackbankknack*
- MAMMA! Elias slår mig!!
- säg åt pappa!
*bankknackbank*
- Mamma?
- JA!
- Vad gör du?
...
osv.
Någonstans mitt i det där ska man försöka koncentrera sig att bajsa i lugn och ro(?).
Jag tror att vi föräldrar har en inbyggd mackapär i kroppen som aktiverar någonting i barnen huvuden när vi går på toa. Och pratar i telefon.
Jag vill åka bort och bo på hotell en helg endast för att få skita ifred. Alternativet är att börja ställa klockan och nattbajsa med hjälp av laxering. Eller nä.
Glad sensommar eller nåt.
Publicerat: 2013-09-04 Kl: 08:35:21 | I kategori: Vardag | 2 kommentarerSommaren passerade snabbare än väntat. Jag tänker nu inte skriva ihop ett gulligt inlägg om hur många smultron jag plockat eller hur fantaaastisk husvagnen var när vi bodde 6 personer och 1 hund på en pytteliten bostadsyta.
Jag tänker inte heller klaga. Västkusten har bosatt sig i mitt hjärta för alltid.
Men.
Som jag skrev ovan. Vill man ledsna på varandra är det ett ypperligt alternativ att bo i husvagn. Helst utan el på en grusplan. Han som inte får nämnas pratar om charmen. Jag tänker inte skriva så mycket mer.
Skulle jag få välja skulle jag ha semester på sensommaren när inte alla andra är där jag vill vara. Face the fact. Jag hatar att trängas. På stranden är det nästan så trångt att man får någon annans arsel i ansiktet när denne ska vända på fläsket. Dessutom kastar grannungen sand som landar just i min mat, mitt hår och på min handduk. Jag lärde mig tidigt att man inte får gräva ner andras barn i sanden men jag övervägde tanken.
Bikiniångesten höll i sig men. Jag badade hela 1(!) gång i år. Det är 1 gång mer än vad jag gjorde förra året. Jag är fortfarande vit som en snögubbe men jag skyller på att jag är rädd om huden.
Något jag gjort i sommar är ätit. Vad händer med oss människor på sommaren? Det är verkligen fritt fram att frossa. Mitt sunda förnuft försvann och jag har intagit diverse delikatesser v a r j e dag. Lite "all in" tanke fast med mat. För visst är det ok att lapa bea från tallriken på sommaren?
Nåväl.
Glad höst på er alla, hoppas ni haft en härlig sommar!
Det här med ensamtid..
Publicerat: 2013-05-25 Kl: 15:19:00 | I kategori: Vardag | 1 kommentarerJag tror inte att de som själva inte har barn förstår hur lite tid man har som småbarnsförälder. Ensamtid för mig är att säga att jag behöver skita, låsa in mig på toan men i själva fallet sitta och surfar på mobilen.
Nej, jag har inte skaffat barn för att få ensamtid men som förälder måste man få andas!
Tex. Jag har inte sovit en hel natt på 1 år och 2 månader. Dessutom har jag inte varit ensam i över 1 timme på snart 8 månader. Det ger en lite perspektiv på hur det är.
Ännu ett exempel:
Jag köper en tidning för att få lägga mig i sängen och läsa lite kändisskvaller.
Vad händer? Jo..
1. Hunden kommer och hoppar upp.
2. Mest troligt följer katten med.
3. Ett av barnen letar efter hunden, kommer in i sovrummet, frågar vad jag gör och lägger sig ner bredvid mig. Mest troligt kommer det ställas 1000 frågor om vem det är i tidningen, vad de gör och varför de ser ut som de gör.
4. Nästa barn blir oerhört nyfiken på vad vi gör och kommer och lägger sig.
5. Flora vaknar, jag lyfter över henne till mig. Hennes mål är då att slita tidningen ur mina händer.
6. Han som inte får nämnas blir plötsligt jättetrött och måste komma och lägga sig
7. Det sista stackars barnet känner sig ensamt och kommer och tränger ner sig i sängen.
Där ligger vi 2 vuxna, 4 barn, 1 hund och 1 katt. Tidningen är förmodligen sönderriven innan jag ens fått läsa blad 3. Dessutom ligger förmodligen barnen och låss samtidigt som maken tittar på crossfilm med hög volym på telefonen.
Ljuva ensamtid.
Det här med träning.
Publicerat: 2013-05-22 Kl: 09:33:35 | I kategori: Vardag | 2 kommentarerJag har så otroligt svårt att komma igång med träning. Jag tänker hela tiden att jag ska och måste men kommer aldrig till skott. Kondition för mig är ett okänt ord.
Det värsta är att när jag ser människor som är ute och springer tänker jag bara: Stackars jävel..
Gå på gymmet och stå och dra i ett snöre är inte riktigt min grej. Eller börjar jag gå igenom all träningsform så är nog ingenting min grej. Jag behöver ha en spark i arslet!
Sen är jag feg, jag erkänner. Feg att se ut som en tönt. Skulle jag ta på mig löparskorna och ge mig ut i spåret skulle jag orkar 200m, vara pinröd i ansiktet och kräkas bakom ett träd.
Hur hittar man motivationen?
Som ett hån!
Publicerat: 2013-05-21 Kl: 09:32:00 | I kategori: Vardag | 3 kommentarerDet här med strumpor burkar alltid vara en snackis i familjer. Var tar alla strumpor vägen? Hur kan det bara finnas en av varje?
Jag har svaret!
I vår familj är det den vuxna mansbebisen även kallad han som inte får nämnas som lämnar strumpor överallt. Jag tror att det är ett slags manligt drag - att försöka visa dominans, precis som hanhundar som pissar och markerar revir.
Jag skulle bara kunna strunta i det och låta dem ligga kvar men nej. Det stör mig som faan att sitta i soffan och se två stora trådklumpar.
Därför väljer jag att sparka in dem under soffan. Problemet löst!
Det här med facebook och vänner..
Publicerat: 2013-05-20 Kl: 10:36:00 | I kategori: Vardag | 1 kommentarerJag har lagt märke till att det finns olika slags facebookmänniskor.
- Vi har de som skaffar facebook bara för att andra har det men loggar aldrig in.
- Vi har de som loggar in en miljon gånger/dag och skriver lika många statusuppdateringar typ: "läser tidningen", "sitter på balkongen", "åker och handlar", "lämnat på dagis", "lagar mat" osv.
- Vi har de som aldrig skriver en status utan bara sitter och snokar runt på vad andra gör i smyg.
- Vi har vardagsfacebookaren som skriver en statusuppdatering någon gång i veckan. De delar gärna roliga klipp eller bilder.
- Vi har delningsfreaken som delar precis allt. Bilder, artiklar, videoklipp, statusar osv.
- Vi har den perfekta positiva facebookaren. "sitter och dricker supergodaste latten med underbaraste vännen medan de gulligaste mest fantastiska barnen sover i den underbara solen" (Tack för tipset Cissi!)
Det här med facebook är en rätt intressant grej. Folk som du knappt känner vill vara din "vän". Det mest intressanta med dessa människor är att de antagligen inte hälsar på dig när du möter dem på gatan.
Facebook kan vara rätt skit men you cant live without it!
När du får oväntat besök..
Publicerat: 2013-05-20 Kl: 10:01:25 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerIdag ska jag få oväntat besök enligt tele2.
"Hej! Datumet för inkoppling av din telefon kvarstår, och blir den 20/5 med teknikerbesök. Med vänlig hälsning Tele2"
Teknikerbesök?
Här uppstår det nu lite problem uppe i mitt hjärnkontor.
Först och främst - När kommer människan i fråga? Måste jag hålla mig hemma eller kan jag åka iväg? Jag känner mig rätt tvingad till att röja undan så det inte ligger saker överallt. Var ska hon/han/hen hålla till? Inne/ute/uppe/i källaren/på vinden?. Vågar jag ställa mig i duschen eller kommer någon stackare stå utanför och knacka i 15 min innan jag hör det?
Hm.
Det ligger en lång historia bakom. Vi hade hemtelefon, bytte till tele via mobilnätet som skulle vara såååå mycket bättre OCH billigare, ingenting fungerade, de skickade en ny basenhet, den fungerade inte heller, jag krävde att de skulle koppla in den vanliga telefonen igen. Detta har resulterat i att hemtelefonen har fungerat knackigt sen i december och vi har varit helt utan hemtelefon i 1 månad. Great.
Bajstele2.
Börjar jag bli gammal?
Publicerat: 2013-05-08 Kl: 13:33:22 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerFlora sover och de andra barnen är i skolan. Jag sätter mig i en solstolför att njuta, vädret är toppen. En minut, 2 minuter. TRÅKIGT! Vad ska jag göra nu då? Det kryper i kroppen på mig.
Grannen spelar hög musik men dörren är stängd. Det låter som någon kass låt med ompalompa bas som aldrig tar slut. Ompalompaompelilomp.
Sen när störde jag mig på musik? Är det för att jag snart fyller 30 år?
Hoppas någon lägger laxermedel i hans kaffe och låser toadörren!
Skrikapan
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 12:30:33 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerNär pojkarna var små har det varit nöjda små barn. De har sovit i timmar på dagarna och inte heller varit särskilt "ljudliga" av sig. Den här gången är det lite annorlunda.
Den lilla tösen Flora är snäppet mer missnöjd.
Typ skitmycket mer.
Hon är missnöjd över en hel del om dagarna. Hon vill inte ligga på golvet många minuter om dagen och är nöjd när hon får stå i mitt knä/sitta på min höft. Det begränsar mig en del. Hon har ett helt underbart humör och vet precis vad hon vill (på gott och ont).
Vem har sagt att livet som 4 barnsmamma ska vara lätt? Inte jag i alla fall.
Med en prepubertal 12 åring smälls det i dörrar rätt ofta.
9 åringen är lugnast för tillfället.
7 åringen retas hela tiden med sina bröder och har konstant knäck i lurarna.
6 månaders bebisen är missnöjd och vill bara vara med sin mamma.
Mindre har gjort mig galen.
Men jag älskar det! Jag älskar att vara mamma, att ha mycket att göra, fart och fläkt!
Ikväll ska jag för första gången åka iväg på någonting helt själv. Jag ska spela "tant-bandy" i en timme. Det ska bli så otroligt roligt att bara få vara jag en stund. Troligtvis kommer jag vara död och ledbruten i morgon men det är det värt. Wish me luck! ;)
Kan man se på någon vad den gillar?
Publicerat: 2013-04-10 Kl: 10:07:25 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerTycker ni att man kan se på någon vad den personen har för intressen?
Folk blir ofta mycket förvånade när jag säger att jag älskar att virka, fiska och plocka svamp. Varför? Är det för att jag är blåögd? Tycker om att sminka mig? Kan inte fiskeLinor ha strumpbyxor?
Frågan är väl då - vad ser jag ut att ha för intressen?
Vänner
Publicerat: 2013-03-21 Kl: 11:16:47 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerJag är så tacksam över alla mina vänner!
För mig är en riktig vän en människa som jag alltid vet att jag kan lita på. En människa som inte talar illa om mig till andra, en människa som jag vet att jag kan ringa dygnet runt. En sann vän finns alltid där för en i vått och torrt hur man än mår. En sann vän behöver man inte prata med varje dag, vecka eller kanske inte ens månad men när man pratar så känns det som igår. En sann vän vågar visa alla sina sidor!
Tacksam är ordet.
Kärlek till er!
Jag vill även skriva GRATTIS till världens megabästaste vän Louise som fyller år idag!
Hurra hurra hurra! Du vet hur mycket jag älskar dig min vän, jag är inte snål med att berätta det. Jag har hyllat dig här förr och kommer att göra det igen - det finns ingen som DU! 7 års vänskap har förvandlats till ett systerskap. Du är och kommer alltid att vara min älskade syster!
Tomt!
Publicerat: 2013-03-14 Kl: 20:48:50 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerNu har barnen åkt till fjälls, hunden är lämnad, Flora sover och jag sitter i soffan. Väskorna är nästan färdigpackade. Det behövs inte särskilt mycket ombyten för en weekend men ni vet ju hur det brukar bli ändå ;)
Jag som är ett sånt otroligt kontrollfreak flippar alltid ur innan vi ska åka någonstans. Jag brukar skriva långa listor och kryssa av det jag packat ner. Ingenting får glömmas!
Men nte nu.
Ingen ork.
Ingen lust.
Självklart har jag lyckats dragit på mig någon form av virus och mina luftrör är inte vid sina sinnesfulla bruk. Jag låter som en pubertal 14 åring. Tjusigt värre!
Jag tänker vägra vara sjuk tills på söndag kväll, sen får väl fanstyget bryta ut om det så måste.
Nu ska jag åka iväg och njuta hela helgen!
Vardag
Publicerat: 2013-03-13 Kl: 13:33:04 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerDet haglar inte direkt blogginlägg här.
Jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva just nu, mitt liv är inte jätte underhållande direkt.
Ett normalt dagligt inlägg skulle kunna se ut så här:
Idag bytte jag 2 kissblöjor.
Sen duschade jag och gjorde mig i ordning. Jag kom ihåg att byta strumpor.
Sen ammade jag.
Och ammade.
Och ammade lite till.
Efter det drack jag kaffe och kissade med en bebis i famnen.
Sen kom pojkarna hem.
Jag ammade och spelade candycrush.
osv.
En bebismammas vardag.
Sitter på ballen...
Publicerat: 2013-03-08 Kl: 15:21:05 | I kategori: Vardag | 1 kommentarerNu må jag låta som en gammal tant men jag bjuder på det.
Jag förstår mig verkligen inte på människor som använder uttrycket "balle" istället för balkong.
Ex. "sitter på morfars balle och äter glass", "sitter på ballen och röker" osv.
När jag ser dessa meningar tänker jag: DU GJORDE VAD????
För mig är och förblir balle pungen, säcken under penisen, bollarna som gör ont att slå i..
Tydligen kallar vissa dessutom saft för sarre. Det kan bli rätt mysko!
"sitter på morfars balle och dricker sarre".
Herreminjesus vad fel det kan bli.
Du som är mammaledig har väl såååå mycket tid!?
Publicerat: 2013-03-05 Kl: 10:32:00 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerJag har skrivit om det förr och tänker göra det igen. Tiden går för fort! Jag hinner ingenting (och allt).
Ett påstående jag hört är: "Det måste vara så mysigt att vara mammaledig och bara vara. Du har väl massor av tid över."
Ja, det är otroligt mysigt att vara mammaledig MEN även otroligt oerhört krävande. Flora har visat sig vara en riktig mammgroda och skriker i stort sett så fort hon inte får sitta i min famn. Hon äter på mig, sliter i mig, nyper mig, är med mig så gott som jämt. Jag sitter på skithuset med henne i famnen. (stackars barn) Hon är otroligt missnöjd över att ligga i babysittern eller på golvet. Mammas famn är den bästa. Punkt.
Hon sover bara vid bröstet och i vagnen under promenader men så fort jag lägger ner henne så sover hon i ca 10-15 min innan hon vaknar. Jag har aldrig varit med om ett barn som kräver så lite sömn! Jag är så förbannat envis oxå och vill inte ge henne flaska eller gröt/mat förrän efter 6 månader. Bröstmjölk är det bästa i längden och jag har mjölk.
Som ni förstår är det krävande. Eller det är nog bara förnamnet.
Det är inte enkelt att dammsuga, laga mat, hänga tvätt osv. med en bebis i famnen.
Det farliga i det här är att man lätt tappar bort sig själv. Jag har inte varit hemifrån och bara varit Lina på över 5 månader. Jag vet att det är en kort period i livet men det tär på mig, jag kan inte säga annat.
Uppsala nya tidning (UNT) - önskan om ett kön.
Publicerat: 2013-02-27 Kl: 20:25:00 | I kategori: Vardag | 1 kommentarerJag sitter här och är lite småpirrig inför morgondagen. I förra veckan fick jag nämligen ett spännande samtal från Uppsala nya tidning. De undrade om jag ville vara med i ett repotage som handlar om familjer med fler barn av samma kön som önskar sig (i vårat fall) en dotter.
Ni som föjt min gamla blogg vet hur jag på ett sätt brinner för "ämnet". Det är en sån otroligt tabubelagd känsla som många har men inte vågar prata om. Självklart vill man i allra första hand att barnet ska vara friskt och ha 10 fingrar och tår men..
Jag tycker det säger sig självt att när man har tre pojkar sedan tidigare så vore en dotter en högvinst. I vårat fall var lyckan enorm då Flora föddes, det finns inte ord som kan beskriva. Jag har känt sån tomhet och sorg över att inte kunna föra över mina kvinnliga sidor till någon, få fläta hår, köpa fina klänningar osv. Jag tror inte jag behöver skriva att jag älskar mina söner mer än allt men jag gör det ändå, det finns alltid någon som kan störa sig.
Därför valde jag självklart att ställa upp!
Men som sagt, det är lite pirrigt. Jag tackade ja i tron om en telefonintervju men i morgon kommer ett stycke reporter och en fotograf. Jösses.
När repotaget kommer med i UNT vet jag inte, fortsättning följer..
Back to vardag igen.
Publicerat: 2013-02-26 Kl: 15:13:41 | I kategori: Vardag | 0 kommentarerNej jag har inte försvunnit eller slutat blogga, vi har haft sportlov. Sportlov innebär noll tid att sitta framför datorn och massor av tid att spela UNO. Typ 150 gånger om dagen. Sportlov innebär oxå tjat om dataspel och en mamma som hotar med fyrkantiga ögon samt att rumpan faktiskt kan växa fast i soffan.
Nu är vi tillbaka i vardagen igen och som jag längtat. Visst är det underbart att ha barnen hemma 24-7 MEN det är precis lika underbart när skolan börjar igen.
Jag sticker inte under stolen med att jag är slut.
Sopslut.
Energiförrådet är tömt och jag orkar inte ens dammsuga. Dammråttorna dansar schottis i alla rum men vad gör det? Jag är lycklig ändå!
Fredag
Publicerat: 2013-02-13 Kl: 10:54:54 | I kategori: Vardag | 1 kommentarerPå fredag kommer 2 män hit från någon instans på polisen. De ska förklara för mig varför jag drabbats av den här reaktionen som gör att jag inte kan sova och har blivit paranoid.
De ska dessutom göra en riskanalys på huset.
Jag kan inte sova på nätterna. Ligger vaken, springer och kollar fönstrena, lyssnar efter ljud, vaknar av mardrömmar osv. Jag känner att mitt huvud kanske överreagerar men tänker lyssna på kroppen den här gången. Varför inte ta hjälp när det finns?
Det finns ingentign som tyder på att de kommer tillbaka. Det finns inte heller någonting som tyder på att de inte kommer igen. Förstår ni mitt tänk? 3 män från Litauen... Att det kan sabba så mycket. Nej vi blev inte av med någonting och nej, inegn blev skadad. Ändå sitter det en äcklig känsla kvar.
Polischefen ringde mig, han sa att "om" det händer igen så ska vi ha is i magen och ringa dem direkt och stanna inne. Jag vet inte om jag klarar det? Skulle Ni ha gjort det? Vetskapen att någon är inne i mitt hus gör att magen vänder sig. Det är faktiskt bara en dörr som skiljer källaren från garaget.
Blä.
