Något som jag konstant drabbas av sen jag blev mamma är dåligt samvete. Alla ni som känner igen er räck upp en hand.

 

Jag känner att jag ibland inte räcker till - dåligt samvete.

Att jag ger dem halvfabrikat ibland - dåligt samvete.

Vissa dagar inte orkar lyssna på deras trumshow med matlådor och kinapinnar - dåligt samvete.

Att jag inte leker mer med dem - dåligt samvete

Vill åka iväg U T A N barnen ibland - dåligt samvete

 

osv.

 

Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som när jag blev mamma. Fast jag alltid finns här för dem alla..

 

Min mamma säger att det är omodernt med dåligt samvete så jag får nog lyssna på henne, annars går jag sönder.