För att fungera som en hyfsat normal människa behöver man sömn. Sömn är själens medicin! Sömnbrist kan leda till många otrevliga biverkningar och ganska fort förvandlas man till en levande död med mörka ringar under ögonen.

Just nu känner jag mig så otroligt maktlös. Snuttandet har tagit över mitt liv och Flora 3 1/2 månad styr mig med järnhand. Jag har en hel uppsjö med nappar men hon vägrar! Hon vet inte hur man gör varken med flaska eller napp. Hon tuggar och tuggar och kväljs.

BVC sa åt mig att hon inte ska somna vid bröstet då det blir en vana för henne. Hur ska jag då göra när det bara är då hon somnar? Åka runt i bilen tills hennes ögonlock är tunga? Jag har inte hjärta att låta henne skrika. Jag mår dåligt när jag hör hennes panikskrik och ser hennes tårar spruta. Vilken människa tål att se sitt spädbarn så?

Mitt i all sorgsenhet/trötthet blir jag irriterad. Irriterad på den lilla vackraste späda varelse som använder mig som napp och inte ens låter mig få någon timmes sammanhängande sömn.

Jag behöver få sova en natt utan 15-20 väckningar då bröstet åkt ur munnen. Min kropp behöver få sova på alla olika sätt och inte bara på sida.

Jösses, jag är inte mer än en människa!