Jag kommer hem från affären med två kassar mat och Flora i bilstolen. Blodsockret är alldeles för lågt, jag inser att jag glömt att äta lunch..och mellanmål. Klockan närmar sig halv 5 och jag har inte ens börjat med maten. Elias skriker åt Elliot som försöker ta saker från hans rum. Melker springer in och tar någons parti. Dom slåss, skriker, jävlas med varandra. Flora skriker, hon använder mig som napp och är missnöjd med alla andra alternativ. Jag sätter mig och ammar mitt i allt kaos, hon somnar och jag lägger henne i vagnen. Killarna fortsätter bråka trots upprepade tillsägningar som slutar i hot om indraget fredagsmys.

 

Jag börjar blanda ihop pizzadegen samtidigt som jag gungar Flora i vagnen med foten. Hon vaknade efter några minuter vägrar sluta skrika trots napp och gungande vagn.

 

Bristningsgränsen är nära.

 

Degjäveln står på jäsning nu. Jag ringer han som inte får nämnas och kastar ur mig nåt skitspydigt. Jobba extra idag, vilken skit! Kastar på luren och svär de fulaste tänkbara inombords. Idiot! Med två nävar chips och ett glas vatten i magen sätter jag mig och agerar napp (igen). Barnen bråkar (igen).

 

Jag ger upp igen.

Sen händer det, huset blir tyst. Killarna har satt sig och målat och Flora sover vid bröstet. Jag tar en klunk vatten och skickar iväg ett "Förlåt att jag är en bitch ibland" mess.

 

Jag får en teckning av Elliot som får mig att le och glömma allt annat.

 

Välkommen till mitt liv.

Mitt helt underbara, fantastiska, to die for liv.