Som ni säkert förstått gick det här med blindtarmen bra. Den sitter där den sitter och jag hoppas att den aldrig gör sig påmind igen. Det var smärta. Tack och lov så gick inflammationen tillbaka!

 

Men som man brukar säga, är det inte det ena så är det det andra.

 

För ca 2 månader sedan så var jag hos min husläkare pga en "knöl" jag har i halsen. Jag har känt en olustkänsla när jag sväljer och ofta när jag äter måste jag svälja några extra gånger för att få ner tuggan. Läkaren kände en förstoring vid struphuvudet och tog diverse blodprover. Sköldkörteln har ju en förmåga att kunna krångla efter en förlossning pga hormoner. "Tyvärr" var alla de proverna bra så jag blev remitterad till öron/näsa/hals. I morgon kl 13 ska jag göra en svalgröntgen samt få en kamera nerkörd via näsan och ner i halsen.

 

Jag är skräckslagen.

 

Jag tycker inte om sjukhus. Doften gör mig kallsvettig och jag trivs inte alls med att vara patient. Mina tankar är ju så klart cancer. Var och varannan människa får ju cancer nu för tiden. Hemska äckliga sjukdom. Jag vet att jag har katastroftankar och det suger. Jag skrämmer upp mig själv till max.

 

Ett djupt andetag och ta dagen som den kommer. Hakuna matata.

Amen.