Loppi blogbag.
Publicerat: 2013-12-07 Kl: 16:04:49 | I kategori: Familjen testar | 0kommentarer
Vi fick äran att testa Loppis blogbag och oj så glada vi blev! Tyvärr är det en sak som saknas på bilden för den hann Flora få tag på.. :)
Innehåll:
# LEGO duplo set.
# Coops majskrokar (ekologiska)
# Coops fruktdryck (ekologisk)
# Coops Klämmis/fruktpuré (ekologisk)
(Det är den som saknas på bilden)
# KidsZoo vitaminer från Acrilex
# Folksams praktiska barnskadekit
# Pixibok
Det enda negativa jag som mamma hittade var vitaminerna. Dess huvudämne är socker vilken jag inte anser att barn behöver ha varje dag. Annars är vi supernöjda!
Rädsla.
Publicerat: 2013-09-23 Kl: 12:30:21 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
Som ni säkert förstått gick det här med blindtarmen bra. Den sitter där den sitter och jag hoppas att den aldrig gör sig påmind igen. Det var smärta. Tack och lov så gick inflammationen tillbaka!
Men som man brukar säga, är det inte det ena så är det det andra.
För ca 2 månader sedan så var jag hos min husläkare pga en "knöl" jag har i halsen. Jag har känt en olustkänsla när jag sväljer och ofta när jag äter måste jag svälja några extra gånger för att få ner tuggan. Läkaren kände en förstoring vid struphuvudet och tog diverse blodprover. Sköldkörteln har ju en förmåga att kunna krångla efter en förlossning pga hormoner. "Tyvärr" var alla de proverna bra så jag blev remitterad till öron/näsa/hals. I morgon kl 13 ska jag göra en svalgröntgen samt få en kamera nerkörd via näsan och ner i halsen.
Jag är skräckslagen.
Jag tycker inte om sjukhus. Doften gör mig kallsvettig och jag trivs inte alls med att vara patient. Mina tankar är ju så klart cancer. Var och varannan människa får ju cancer nu för tiden. Hemska äckliga sjukdom. Jag vet att jag har katastroftankar och det suger. Jag skrämmer upp mig själv till max.
Ett djupt andetag och ta dagen som den kommer. Hakuna matata.
Amen.
PMS-kärringens bekännelse.
Publicerat: 2013-09-22 Kl: 22:02:04 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
Nå. Den här tiden i månaden är bara så fel. Ja det är inte bara tiden och månaden som är fel, allt är fan fel.
Vädret är puckat. Himlen är grå och tråkig. Regnet smattrar för högt på rutan. Skiner solen är det för varmt och klibbigt.
Gubben är dum på alla sätt. Allt han säger är fel. Hur han säger saker är fel. Han andas för högt och snarkar när han sover. Ja hela han är faktiskt rätt felaktig.
Barnen skriker mer än vanligt dessa dagar. Högre oxå. De bråkar mer och stökar 90% mer än resterande dagar på månaden. Vi måste ha misslyckats med uppfostran?
Ingen mat smakar bra. Eller jo, felet är att vi inte har något gott hemma trots välfyllda skåp. Usch, det är bara äckligt. Allt är fan äckligt!
Magen värker och är svullen. Jag ser gravid ut igen. Håret är frissigt och fult och finnar ploppar upp i ansiktet som hos en pubertal tonåring. Jag måste ha gått upp minst 5 kg på 3 timmar.
Ena stunden känner jag mig ensam och ledsen, andra exploderar jag likt en bomb av ilska. På vad kan man undra? Ja det vet jag inte. Just det. Jävla fan.
Helst av allt vill jag sitta mitt ute i skogen på en mossig sten med en kartong Polly som sällskap.
Gode Gud vad jag hatar PMS.
Inlagd på sjukhus.
Publicerat: 2013-09-18 Kl: 06:28:13 | I kategori: Tankar | 0kommentarer
Så. Igår vid 05 tiden vaknade jag av en kraftig smärta i buken. Allt var centrerat till höger sida och jag förstod nog ganska snabbt vad det var. Det gjorde verkligen ont men eftersom jag tycker sjukhus är otroligt obehagligt valde jag att avvakta. Jag tempade mig en gång i timmen men i början var det lugnt. Sen började den stiga.
Magvärken började sprida sig mot navel och då förstod jag att det var dags att åka in, blindtarmen är inte att leka med.. Väl framme på akuten gick det undan. Efter 15 min hade jag sjukhusskjorta och nål i handen. Läkaren kom och klämde på magen och tro mig om jag säger att jag ville ge honom en smäll.. Jag fick ta prover och resultatet var inte bra.
Jag fick åka upp till gyn för att utesluta cystor och liknande. De hittade ingenting och la då in mig på avdelning. Konstigt nog hamnade jag på urologen men det för att kirurgen inte hade platser. Jag klagar inte, sängen har tempurmadrass och min rumsgranne är supergullig. Dock ville jag trycka kudden över ansiktet på henne inatt då hon snarkade och bad om ursäkt om vartannat. Fler prover togs och de visade att min sänka höjts ytterligare.
Natten har inte varit rolig. Dels för att jag inte tycker om att sova hemifrån och dels för att de sprungit in och tagit blodtryck, temp mm varannan timme. Tydligen hade en kirurgläkare varit in kl 03 och klämt på min mage när jag sov, känns himla olustigt.
Nu ligger jag här och vet inte vad som kommer hända. Magen känns snäppet bättre och jag vill åka hem! Jag har inte ätit eller druckit på 1 1/2 dygn, 3 påsar dropp är det jag fått. All personal jag träffat har verkligen varit otroligt professionell.
Jag vill gärna tro att jag klarar mig från operation och får komma hem idag. Fortsättning följer.
Drömbajsningen
Publicerat: 2013-09-09 Kl: 08:43:25 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
Sedan man fick barn är det lyx att få gå på toa ifred.
När man vill göra det allra heligaste kan det låta så här:
*knack knack*
- mamma var är min bok?
- jag vet inte.
*knackeliknack*
- mamma var är min telefon?
- jag vet inte.
- OOOUUUAAAAHH!!!!! <-- Flora skriker
*knackknackbankknack*
- MAMMA! Elias slår mig!!
- säg åt pappa!
*bankknackbank*
- Mamma?
- JA!
- Vad gör du?
...
osv.
Någonstans mitt i det där ska man försöka koncentrera sig att bajsa i lugn och ro(?).
Jag tror att vi föräldrar har en inbyggd mackapär i kroppen som aktiverar någonting i barnen huvuden när vi går på toa. Och pratar i telefon.
Jag vill åka bort och bo på hotell en helg endast för att få skita ifred. Alternativet är att börja ställa klockan och nattbajsa med hjälp av laxering. Eller nä.
Glad sensommar eller nåt.
Publicerat: 2013-09-04 Kl: 08:35:21 | I kategori: Vardag | 2kommentarer
Sommaren passerade snabbare än väntat. Jag tänker nu inte skriva ihop ett gulligt inlägg om hur många smultron jag plockat eller hur fantaaastisk husvagnen var när vi bodde 6 personer och 1 hund på en pytteliten bostadsyta.
Jag tänker inte heller klaga. Västkusten har bosatt sig i mitt hjärta för alltid.
Men.
Som jag skrev ovan. Vill man ledsna på varandra är det ett ypperligt alternativ att bo i husvagn. Helst utan el på en grusplan. Han som inte får nämnas pratar om charmen. Jag tänker inte skriva så mycket mer.
Skulle jag få välja skulle jag ha semester på sensommaren när inte alla andra är där jag vill vara. Face the fact. Jag hatar att trängas. På stranden är det nästan så trångt att man får någon annans arsel i ansiktet när denne ska vända på fläsket. Dessutom kastar grannungen sand som landar just i min mat, mitt hår och på min handduk. Jag lärde mig tidigt att man inte får gräva ner andras barn i sanden men jag övervägde tanken.
Bikiniångesten höll i sig men. Jag badade hela 1(!) gång i år. Det är 1 gång mer än vad jag gjorde förra året. Jag är fortfarande vit som en snögubbe men jag skyller på att jag är rädd om huden.
Något jag gjort i sommar är ätit. Vad händer med oss människor på sommaren? Det är verkligen fritt fram att frossa. Mitt sunda förnuft försvann och jag har intagit diverse delikatesser v a r j e dag. Lite "all in" tanke fast med mat. För visst är det ok att lapa bea från tallriken på sommaren?
Nåväl.
Glad höst på er alla, hoppas ni haft en härlig sommar!
Grattis i förskott Lina!
Publicerat: 2013-05-27 Kl: 22:44:00 | I kategori: Shopping | 1kommentarer
Idag fick jag en tidig födelsedagspresent av min kära mor och styvfar. Då jag har gått ner en hel del i vikt sen Flora föddes så satt alla kläder stort och pösigt, tills idag! Dessutom fick jag en fantastisk morsdagspresent så jag har gått bananas på Gränby idag.
Jag är nu..
- 3 byxor
- 1 par shorts
- 1 Foundation + 1 mascara
- 1 sminkväska
- 5 trosor
- 1 kofta
- 3 tröjor
- 5 linnen
..rikare.
Som sagt. Bananas.
Nu kommer trosorna sitta kvar på rumpan! Yeeeeey!!!
Mmmm..Marabou!
Publicerat: 2013-05-26 Kl: 16:24:00 | I kategori: Familjen testar | 0kommentarer
Vi har haft turen att få testa nya Marabou Chocowild och Marabou Ministars genom Buzzador.
Lyckan var enorm när vi hämtade ut ett stort paket med kakor. Vi hann bara komma hem innan barnen satt bänkade vid bordet. Barnen har fått bjudit sina vänner som kommit hit och jag har haft med mig dessa på picknick i parken.
De flesta har älskat båda sorterna men Ministars gick åt som smör i solsken. Det kan bero på storleken eller den krämiga chokladfyllningen! ;)
Jag kommer garanterat att köpa dessa kakor igen. De är riktigt goda!
Vill du också bli produkttestare eller veta mer om Buzzador? Kontakta då mig på [email protected] så ska jag berätta mer!
Familjecharader
Publicerat: 2013-05-26 Kl: 16:02:00 | I kategori: Familjen testar | 0kommentarer
För några veckor sedan blev jag och familjen utvalda att få testa spelet Familjecharader från Nicogames.
"Familjecharader är ett roligt spel för hela familjen där man använder sin fantasi och sin kropp för att beskriva olika saker. 100 kort med allt från älgar till gunghästar. Det bästa av allt är att alla kan vara med!
Man behöver alltså inte kunna läsa för att spela Familjecharader. Varje charad beskrivs nämligen med en bild så att alla barn direkt ser vad det är de skall härma. Och du, i Familjecharader får man även använda ljud!"
Jag kan inte säga annat än att vi haft fantastiskt roligt med detta spel. Jag vet inte hur många gånger vi spelat men många är det. Då grabbarna är i "bråkstadiet" har jag valt bort att det ska gå på tid och vara en tävling när vi spelar bara vi i familjen. Vi går laget runt och de andra får gissa.
Det bästa med det här spelet är att alla kan vara med och spela! Bilderna är väl utförliga så det räcker att titta på dem och man förstår direkt.
Elliot visar ordet Igloo
Melker åker skidor
Då vi spelat detta spel så många gånger lär man sig korten ganska snabbt. Ett önskemål skulle vara att det går att köpa till fler kort i olika kategorier exempelvis djur, yrken, saker osv. Ett annat önskemål är att bilderna skulle kunna göras finare. Mer färg på korten och inte bara enfärgat.
Vi är jättenöjda med spelet i alla fall och i sommar kommer det få följa med oss i husvagnen.
Även de minsta vill vara med :)
Det här med ensamtid..
Publicerat: 2013-05-25 Kl: 15:19:00 | I kategori: Vardag | 1kommentarer
Jag tror inte att de som själva inte har barn förstår hur lite tid man har som småbarnsförälder. Ensamtid för mig är att säga att jag behöver skita, låsa in mig på toan men i själva fallet sitta och surfar på mobilen.
Nej, jag har inte skaffat barn för att få ensamtid men som förälder måste man få andas!
Tex. Jag har inte sovit en hel natt på 1 år och 2 månader. Dessutom har jag inte varit ensam i över 1 timme på snart 8 månader. Det ger en lite perspektiv på hur det är.
Ännu ett exempel:
Jag köper en tidning för att få lägga mig i sängen och läsa lite kändisskvaller.
Vad händer? Jo..
1. Hunden kommer och hoppar upp.
2. Mest troligt följer katten med.
3. Ett av barnen letar efter hunden, kommer in i sovrummet, frågar vad jag gör och lägger sig ner bredvid mig. Mest troligt kommer det ställas 1000 frågor om vem det är i tidningen, vad de gör och varför de ser ut som de gör.
4. Nästa barn blir oerhört nyfiken på vad vi gör och kommer och lägger sig.
5. Flora vaknar, jag lyfter över henne till mig. Hennes mål är då att slita tidningen ur mina händer.
6. Han som inte får nämnas blir plötsligt jättetrött och måste komma och lägga sig
7. Det sista stackars barnet känner sig ensamt och kommer och tränger ner sig i sängen.
Där ligger vi 2 vuxna, 4 barn, 1 hund och 1 katt. Tidningen är förmodligen sönderriven innan jag ens fått läsa blad 3. Dessutom ligger förmodligen barnen och låss samtidigt som maken tittar på crossfilm med hög volym på telefonen.
Ljuva ensamtid.
Ibland..
Publicerat: 2013-05-23 Kl: 22:30:48 | I kategori: Tankar | 0kommentarer
..vill man bara sätta sig i ett hörn och gråta. Jävla helvetes 23:e maj! Fm började toppen men trevligt kafferep men sen gick det utför.
I morgon tänker jag ha en skitbra dag, så är det. Morgondagen bjuder på sista kontrollen av Thudor på Ultuna. Håll alla tummar ni kan för oss. Ser det bra ut kommer vi troligtvis slippa ha honom i bur! Han behöver få springa och jag behöver ha en lycklig frisk hund.
Over and out.
Lätta baguetter
Publicerat: 2013-05-23 Kl: 14:49:00 | I kategori: Mums | 0kommentarer
Jag tänkte bjuda er på ett av mina favoritrecept på baguetter. Snabbt, enkelt och supergott!!
Man bara rör ihop ingredienserna på kvällen, det tar inte ens tre minuter eftersom man inte behöver knåda deg och stå i, och när man går upp på morgonen dagen efter så stjälper man bara ut degen, delar den i tre delar och slänger in i ugnen i typ en kvart. Inga extra jästider, inget tjafs, bara nybakat bröd inom loppet av 20 minuter! Perfekt till helgmysfrukostarna!
Till 3 mellanstora baguetter behövs:
3 ärtstora bitar jäst (ca 1 tsk)
3 dl ljummet vatten
1,5 tsk salt
0,25 dl vetekli (fungerar utmärkt utan)
ca 7 dl (380 g) vetemjöl special
Lös jästen i vattnet, och rör ner övriga ingredienser så att du får dig en trevlig, lös deg. Lägg över plastfolie och låt stå över natten. Enligt receptet så bör degen stå i minst 5 timmar, men den klarar sig i upp till 18 timmar. Nästa morgon - stjälp upp degen på ett väl mjölat bakbord. Vik degen en gång över sig själv, så att båda sidor blir mjölade. Dra ut degen till en rektangel, ca 15x25 cm. Dela den i 3 lika långa delar, och mjöla snittytorna. Vrid degen med lätt hand till 3 baguetter som du lägger på en plåt med bakplåtspapper. Låt vila medan du värmer ugnen till 275C. Innan du sätter in plåten i mitten av ugnen - spraya ugnen lite invändigt, både uppe och nere med lite vatten med hjälp av en blomspruta alt. ställ in en ugnsform med vatten när du startar ugnen och låt den sedan stå hela gräddningstiden, det gör mycket för brödets skorpa. Grädda bröden i 13-14 min, och låt sedan svalna på galler utan bakduk.
(Tack för lånet: http://baraenkakatill.blogspot.se)
Lurad
Publicerat: 2013-05-22 Kl: 21:16:43 | I kategori: | 1kommentarer
Den lyckan byttes ut ganska fort. Jag hämtade ut skötväskan på posten i tron om att den skulle vara i fint skick, jo tjena.. Vad tycker ni, ser det här ut som fint skick? Botten på väskan var nött så bottenplattan tittade ut. Dessutom var det vita missfärgat på flertalet ställen.
Vad är det med folk och ärlighet?
Säljer man någonting begagnat så förstår jag att det inte är nytt, men fint skick för mig är helt och rent.
Jag skickade ett meddelande till henne och får som svar: "Du kunde bett om andra bilder. Den kostade som sagt 1800:- ny så klart att den inte är ny" Jahapp, då blev det genast mitt fel som bara frågade om den var i fint skick, fick ja som svar och sedan inte frågade om det fanns hål.
Vafaan?! Seriöst?
Jag har verkligen kämpat för att ha råd med den här. Jag känner mig så lurad.
Det här med träning.
Publicerat: 2013-05-22 Kl: 09:33:35 | I kategori: Vardag | 2kommentarer
Jag har så otroligt svårt att komma igång med träning. Jag tänker hela tiden att jag ska och måste men kommer aldrig till skott. Kondition för mig är ett okänt ord.
Det värsta är att när jag ser människor som är ute och springer tänker jag bara: Stackars jävel..
Gå på gymmet och stå och dra i ett snöre är inte riktigt min grej. Eller börjar jag gå igenom all träningsform så är nog ingenting min grej. Jag behöver ha en spark i arslet!
Sen är jag feg, jag erkänner. Feg att se ut som en tönt. Skulle jag ta på mig löparskorna och ge mig ut i spåret skulle jag orkar 200m, vara pinröd i ansiktet och kräkas bakom ett träd.
Hur hittar man motivationen?
Stilfullt
Publicerat: 2013-05-22 Kl: 09:23:28 | I kategori: Shopping | 0kommentarer
Jag älskar verkligen ju ju be skötväskorna. Kvalitén är fantastisk och designen lika så. Jag hade en mindre modell när Melker var liten och älskade den från första stund. Det här var kärlek från första ögonkastet!
Som ett hån!
Publicerat: 2013-05-21 Kl: 09:32:00 | I kategori: Vardag | 3kommentarer
Det här med strumpor burkar alltid vara en snackis i familjer. Var tar alla strumpor vägen? Hur kan det bara finnas en av varje?
Jag har svaret!
I vår familj är det den vuxna mansbebisen även kallad han som inte får nämnas som lämnar strumpor överallt. Jag tror att det är ett slags manligt drag - att försöka visa dominans, precis som hanhundar som pissar och markerar revir.
Jag skulle bara kunna strunta i det och låta dem ligga kvar men nej. Det stör mig som faan att sitta i soffan och se två stora trådklumpar.
Därför väljer jag att sparka in dem under soffan. Problemet löst!
Shopping och mammaledighet
Publicerat: 2013-05-20 Kl: 20:41:08 | I kategori: Tankar | 2kommentarer
Jag som är en instagram och bloggtorsk kan inte sluta undra över hur alla dessa mammalediga kvinnor och tjejer har råd att shoppa som de gör. Bild efter bild på fantastiskt vackra (och dyra!) märkeskläder både till barnen och till sig själva läggs upp varenda vecka. Det ena plagget dyrare och vackrare än det andra.
Missförstå mig inte nu, jag dissar inte dessa utan snarare förundras och avundas!
Jag har knappt råd att shoppa någonting och vi är inte låginkomsttagare. Jag är tacksam att vi har mat på bordet och vi snålar som bara den för att kunna vara hemma så länge som möjligt med Flora. Jag önskar verkligen att det dimper ner en miljon från himlen så jag också kan åka till stan och spendera pengar.
Jag har precis köpt en ny (begagnad) skötväska till Flora men för att kunna köpa den har jag sålt iväg prylar vi inte använder.
Jag tror att folk med mycket pengar är lyckligare.
Det hade jag varit i alla fall..
Det här med facebook och vänner..
Publicerat: 2013-05-20 Kl: 10:36:00 | I kategori: Vardag | 1kommentarer
Jag har lagt märke till att det finns olika slags facebookmänniskor.
- Vi har de som skaffar facebook bara för att andra har det men loggar aldrig in.
- Vi har de som loggar in en miljon gånger/dag och skriver lika många statusuppdateringar typ: "läser tidningen", "sitter på balkongen", "åker och handlar", "lämnat på dagis", "lagar mat" osv.
- Vi har de som aldrig skriver en status utan bara sitter och snokar runt på vad andra gör i smyg.
- Vi har vardagsfacebookaren som skriver en statusuppdatering någon gång i veckan. De delar gärna roliga klipp eller bilder.
- Vi har delningsfreaken som delar precis allt. Bilder, artiklar, videoklipp, statusar osv.
- Vi har den perfekta positiva facebookaren. "sitter och dricker supergodaste latten med underbaraste vännen medan de gulligaste mest fantastiska barnen sover i den underbara solen" (Tack för tipset
Cissi!)
Det här med facebook är en rätt intressant grej. Folk som du knappt känner vill vara din "vän". Det mest intressanta med dessa människor är att de antagligen inte hälsar på dig när du möter dem på gatan.
Facebook kan vara rätt skit men you cant live without it!
När du får oväntat besök..
Publicerat: 2013-05-20 Kl: 10:01:25 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
Idag ska jag få oväntat besök enligt tele2.
"Hej! Datumet för inkoppling av din telefon kvarstår, och blir den 20/5 med teknikerbesök. Med vänlig hälsning Tele2"
Teknikerbesök?
Här uppstår det nu lite problem uppe i mitt hjärnkontor.
Först och främst - När kommer människan i fråga? Måste jag hålla mig hemma eller kan jag åka iväg? Jag känner mig rätt tvingad till att röja undan så det inte ligger saker överallt. Var ska hon/han/hen hålla till? Inne/ute/uppe/i källaren/på vinden?. Vågar jag ställa mig i duschen eller kommer någon stackare stå utanför och knacka i 15 min innan jag hör det?
Hm.
Det ligger en lång historia bakom. Vi hade hemtelefon, bytte till tele via mobilnätet som skulle vara såååå mycket bättre OCH billigare, ingenting fungerade, de skickade en ny basenhet, den fungerade inte heller, jag krävde att de skulle koppla in den vanliga telefonen igen. Detta har resulterat i att hemtelefonen har fungerat knackigt sen i december och vi har varit helt utan hemtelefon i 1 månad. Great.
Bajstele2.
Nyklippt
Publicerat: 2013-05-08 Kl: 19:04:47 | I kategori: Barnen | 2kommentarer
Melker har alltid haft långt hår. Det har varit hans egna val och han har varit stolt över sina lockar. De senaste gångerna han klippt sig har han sagt "nu ska jag klippa mig kort" men när han sätter sig i stolen har han ångrat sig. Bara topparna har varit standard frasen. Tills igår.
Han sa på morgonen att håret skulle ryka men inte trodde jag på det. Som sagt, han brukar ju säga så, men här gången var han bestämd. Han satte sig i stolen och sa - klipp lika kort som Elias.
Och så blev det. Jag kände hur tårarna brände i ögonvrån när långa hårtesar började falla mot golvet. Självklart är det hans val men Melker för mig är en gudomligt söt pojke med långt hår.
Jag tror han ledsnade på att bli kallad tjej. Så många vuxna(idioter!) har sagt det åt honom. "Lilla tjejen". Något han sett fram emot var att kunna fixa frisyr.
Under de blonda lockarna dolde det sig en stor kille. Vad hände där? Han såg genast ett par år äldre ut. Den gulliga Mecke blev en tuff Mecke.
Han flög upp i morse och ville att jag skulle fixa tuppkam innan han ens kammat gruset ur ögonen. Älskade vackra unge!
Börjar jag bli gammal?
Publicerat: 2013-05-08 Kl: 13:33:22 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
Flora sover och de andra barnen är i skolan. Jag sätter mig i en solstolför att njuta, vädret är toppen. En minut, 2 minuter. TRÅKIGT! Vad ska jag göra nu då? Det kryper i kroppen på mig.
Grannen spelar hög musik men dörren är stängd. Det låter som någon kass låt med ompalompa bas som aldrig tar slut. Ompalompaompelilomp.
Sen när störde jag mig på musik? Är det för att jag snart fyller 30 år?
Hoppas någon lägger laxermedel i hans kaffe och låser toadörren!
Likheten är slående!
Publicerat: 2013-04-27 Kl: 12:00:01 | I kategori: Barnen | 0kommentarer
Floras hår lever verkligen sitt eget liv vill jag påstå. Varenda gång hon är nybadad står det rakt upp. Det går inte att sätta upp i tofs än då hon inte har så mycket lugg men det är på G.
Kampen mot sockret!
Publicerat: 2013-04-26 Kl: 10:49:27 | I kategori: Sockerknarkaren | 1kommentarer
Det där som jag skrev tidigare med att "jag förbjuder mig inte från att äta någonting" - skit i det!
Jag kan inte äta socker, jag åker dit på en gång. Vi serverar ju inte öl till en som varit nykter alkoholist i några månader.
Det höll ett tag men sen åkte jag dit igen. Vid påsken gick allt utför kan man säga. Jag åt godis som aldrig förr, jag tryckte i mig allt jag kunde komma åt och köpte sötsaker i stort sett varje dag. (Vem fan uppfann Polly? De borde skämmas!) Jag har ett sjukt beteende, nästan som en omvänd bulimi. Jag äter och äter och äter. Mår illa men kräks inte. Får ångest över vad jag ätit, mår dåligt och känner skuld. Det går några timmar och sen trycker jag i mig mer eftersom jag redan "sabbat" den dagen.
I söndags bestämde jag mig igen, nu får det vara nog! Har jag lyckas gå ner så mycket i vikt och minskat x antal cm + att jag mår otroligt bra utan socker, v a r f ö r i hela friden ska jag då förstöra det genom att äta någonting som bara är skit?
Hur gör man då? Hur blir man kvitt ett sockersug?
Det finns bara ett tips som jag kan ge. Klipp bandet helt. Nolltolerans mot socker! Är du så pass beroende fungerar det inte att "unna" sig godis ibland. Jag vet inte när jag kan börja äta godis igen och inte åka dit som jag gör. Kanske någon gång men absolut inte just nu. I framtiden vill jag ju kunna äta mina polly på lördagar och hålla det så.
Nu är ju jag ganska radikal i mitt tänkande då jag inte äter frukt eller sötar bakverk med stevia eller liknande. Jag äter ingenting som ens smakar sött för jag trillar dit. Det triggar igång mitt beroende på en microsekund. Till och med när jag ger Flora gröt med fruktpuré vill jag äta upp det själv.
Det går inte att bli kvitt suget om du inte är 100% säker på att det är det här du vill. Jag ser socker som ett missbruk, precis som alkohol, nikotin och droger.
Jag säger inte att det är lätt men det går!
Välkommen träningsvärk!
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 22:47:46 | I kategori: Sockerknarkaren | 0kommentarer
Mest troligt kommer jag få rulla ur sängen i morgon. Den här fröken har nämligen börjat spela innebandy idag! Det som jag aldrig trodde skulle hända har nu hänt! Jag och lagsport, det ni.
Jag är otroligt stolt över mig själv måste jag säga. Jag har tagit tag i mig själv både gällande mat och träning/promenader. Det är nu det gäller. I år tänker jag inte låta bli att bada som jag gjort de senaste 6 åren. Sensommaren 2010 vägde jag 73 kg (icke-gravid), nu är jag nere på 57...
Jag fick en sådan komplimang idag att jag trodde jag skulle spricka. Först frågar en tjej hur gammal jag var och jag svarade (faktiskt!) ärligt. Hon trodde jag var yngre.. Sen när jag sa att jag hade fyra barn varav en var född i okt utbrister hon: det kan man inte tro med tanke på den kroppen du har. Jag dog av glädje!
Fortfarande är inte utseendet allt men jag är glad och framförallt stolt. En soffpotatis kan faktiskt ändra sig!
Så ser det ut nu.
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 12:36:36 | I kategori: Thudor | 1kommentarer
Som ni vet blev Thudor opererad för patellaluxation för dryga månaden. I fredags var vi på återbesök och det gick över förväntan! Benet hade läkt fint så vi får nu utöka till 10-15 minuters promenader. Han måste fortfarande sitta i bur då han absolut inte får hoppa.
Tyvärr hade ett stift börjat vandra så ev. kommer vi vara tvungna att operera ur det. Vi ska tillbaka om 1 mån, då skulle de ta ställning till det.
Det blev en dyr historia men med ett lyckligt slut! Thudor kommer att kunna leva ett fullt normalt liv och vi kommer ha kvar vår älskade tokhund!
Skrikapan
Publicerat: 2013-04-24 Kl: 12:30:33 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
När pojkarna var små har det varit nöjda små barn. De har sovit i timmar på dagarna och inte heller varit särskilt "ljudliga" av sig. Den här gången är det lite annorlunda.
Den lilla tösen Flora är snäppet mer missnöjd.
Typ skitmycket mer.
Hon är missnöjd över en hel del om dagarna. Hon vill inte ligga på golvet många minuter om dagen och är nöjd när hon får stå i mitt knä/sitta på min höft. Det begränsar mig en del. Hon har ett helt underbart humör och vet precis vad hon vill (på gott och ont).
Vem har sagt att livet som 4 barnsmamma ska vara lätt? Inte jag i alla fall.
Med en prepubertal 12 åring smälls det i dörrar rätt ofta.
9 åringen är lugnast för tillfället.
7 åringen retas hela tiden med sina bröder och har konstant knäck i lurarna.
6 månaders bebisen är missnöjd och vill bara vara med sin mamma.
Mindre har gjort mig galen.
Men jag älskar det! Jag älskar att vara mamma, att ha mycket att göra, fart och fläkt!
Ikväll ska jag för första gången åka iväg på någonting helt själv. Jag ska spela "tant-bandy" i en timme. Det ska bli så otroligt roligt att bara få vara jag en stund. Troligtvis kommer jag vara död och ledbruten i morgon men det är det värt. Wish me luck! ;)
Kan man se på någon vad den gillar?
Publicerat: 2013-04-10 Kl: 10:07:25 | I kategori: Vardag | 0kommentarer
Tycker ni att man kan se på någon vad den personen har för intressen?
Folk blir ofta mycket förvånade när jag säger att jag älskar att virka, fiska och plocka svamp. Varför? Är det för att jag är blåögd? Tycker om att sminka mig? Kan inte fiskeLinor ha strumpbyxor?
Frågan är väl då - vad ser jag ut att ha för intressen?
Inte på topp.
Publicerat: 2013-04-07 Kl: 12:13:00 | I kategori: Depression | 1kommentarer
Anledningen till mitt ickebloggande har varit mitt eget välmående. Jag har jättesvårt att acceptera att jag inte ligger på topp med duracellkaninsenergi.
När jag inte mår bra och inte känner mig i form blir jag livrädd. Jag blir så otroligt skraj att jag ska ramla ner i hålet igen. Det går egentligen inte att jämföra då och nu då min "ryggsäck" var otroligt tyngd då. Jag har fått hjälp av KBTn och terapeuten, bearbetat det jobbiga men det skrämmer skiten ur mig ändå. I dagsläget är min ryggsäck väldigt lätt.
När man är hemma och nybliven mamma så ska man väl vara lycklig? Är inte alla det? Livet ska vara en dans på rosor. De rosa molnen flödar och fluffar.
Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna. Mitt liv går aldrig som en jämn linje utan det går upp och ner som en bergochdalbana. När jag är på topp orkar jag allt, far och flänger, bakar, städar - energin flödar. När jag dippar sitter jag i soffan och blir bitter.
Bitter. Ordet smakar tillochmed illa i munnen.
Mammaledigheten ger mig antagligen för mycket tid till att tänka och analysera. Fan vad jag är bra på att analysera. Tyvärr är det inte till min egen förel om vi säger så. Jag går igenom vänskap, förhållandet, mitt eget beteende.. Jag är en sann dramaqueen. En liten sak kan bli så stor!
Men.
Man måste acceptera att man mår dåligt ibland. Det gör att jag uppskattar alla de andra bra dagarna extra mycket!
Jag säger nu absolut inte att jag är olycklig, långt ifrån. Jag har bara alldeles för mycket tid.
Psykbrytet är nära
Publicerat: 2013-03-22 Kl: 12:36:01 | I kategori: Thudor | 2kommentarer
Igår 15:45 fick vi hämta hem Thudor. Jag fick träffa sjukgymnasten som förklarade hur vi måste göra med honom. Det är strikta regler som gäller!
Max 6-7 promenader x 5 min/dag
Benet måste kylas 4 gånger om dagen x 10-15 min
Han får absolut inte gå i trappor eller hoppa
Vi får bara gå i snigelfart när vi är ute
Där han vistas inne måste det finnas matta och han får inte gå på is.
Begränsad yta att vistas på (han bor just nu i en hage beståendes av 5 kompostgaller)
Medicin morgon och kväll - ha stenkoll på hur hans mage mår
Kolla såret dagligent
Tratt i 10 dagar
Inte träffa andra hundar på minst 4 veckor
osv.
Det är en tuff tid som följer!
Natten har gått så där. Han är ju van att sova med oss och nu fick han ligga i bilburen bredvid min säng och sova. Det är svårt att förstå vilka ljud som kan komma ur en missnöjd hund som dessutom har ont och måste ha tratt. Han har låtit som en plågat monster!
Hela dagen idag visar han sitt missnöje genom att skrika.
Jag tycker så synd om honom men det är ju för hans bästa vi gör det här. Nu håller vi tummarna att läkningen går galant!
Hej då L!
Publicerat: 2013-03-21 Kl: 11:37:00 | I kategori: Sockerknarkaren | 2kommentarer
Något som jag helt missat att skriva om är min nya livsstil.
Jag har faktiskt lagt om min kost och äter low carb. Jag har valt bort vetemjöl, potatis, pasta ris och framförallt socker! Det har resulterat i mer än 5 kg viktminskning och många cm som har försvunnit (började i januari). Innan jag blev gravid vägde jag 65 kg, nu väger jag 58,5 kg. Jag har gått ner 18,9 kg sen förlossningen den 3/10 -12.
Jag har tidigare varit tvungen att köpa stl. L/42 i kläder då valken som hänger över snittet ställt till en del. Det har gjort att en del byxor varit stora över benen men hellre det än att fläsket ska hänga över brallan. 2010 vägde jag som mest 72,3 kg.
Nu har jag inte det problemet längre!!!
Just i detta nu sitter jag med ett par jeans i stl. S. De är något tighta men heey, dom var gratis! (tack mamma ;D) Jag kan nu helt klart säga att jag gått ner minst i storlek i kläder. Magen mår kanonbra, jag känner mig inte uppblåst eller är gasig.
Jag har dock valt att inte förbjuda mig från att äta något. Vill jag äta godis en lördag så gör jag det men jag får sota för det. När jag förjuder mig från något så blir det tvärtom effekten.
Jag känner mig skitsnygg och mår bra. Nu behöver jag "bara" komma igång med träningen för att forma kroppen, den är sladdrig. Dessutom har jag ingen rumpa kvar alls, den är platt och osynlig. Men det är ett helt nytt kapitel. Först måste jag vänja tuttigeln med att vara utan mig i mer än 10 minuter.
Jag är skitstolt över mig själv och framförallt har jag vunnit kampen mot sockret!
